Wicca vs. religiositet

Ofta ställda frågor är: I vilken grad måste man vara religiös (i ordets snäva betydelse) för att bekänna sig till witchcraft/Wicca? Måste man vända sig till Gudinnan och Guden? Vad gör man om inte den rätta känslan för detta infinner sig? Svaren på sådana frågor kan variera mycket beroende på vem man frågar, och troligen också beroende på ur vilken synvinkel frågan betraktas. Men klart är, att bland det första som en följare av witchcraft/Wicca stöter på finns just mångfalden av gudomar. Det är lätt att förirra sig bland alla dessa gestalter som representerar vitt skilda ting, företeelser och egenskaper. Det är då viktigt att veta att vi inte är tvingade att vända oss till någon av dessa gudomar om vi inte själva vill det. I vårt utövande får vi aldrig göra saker som inte känns rätt för oss själva, i synnerhet inte eftersom det emotionella planet är av helt avgörande betydelse.

Gudomarnas roll är att personifiera olika aspekter av den kosmiska energin, eller - uttryckt på ett annat sätt - representera den ursprungliga och allomfattande skapande kraften på ett sätt som gör att vi i någon mån kan närma oss den och förstå den. Mångfalden av gudomar kan liknas vid facetterna i en ädelsten; var och en är naturligtvis stenen på ett sätt, men representerar samtidigt olika delar av den. Gudomarna representerar på detta vis olika "underområden" av världsalltet, underställda Den ursprungliga gudinnan.

Men om gudomarna inte är nödvändiga, varför vänder sig så många till dem och har gjort i årtusenden? Jo, just genom att de synliggör och konkretiserar Krafternas Kraft anses det lättare att knyta an emotionellt till denna. Det är svårt - kanske någon skulle säga omöjligt - att koppla sina känslor av förhoppningar, ånger och kanske kärlek till något som är abstrakt och helt bortom vår förståelsehorisont. Man skulle kunna uttrycka det så att personifieringarna leder oss en bit på vägen mot konkretisering genom att vi för vårt inre öga skapar bilder som liknar människan och/eller jordens djur, rent fysiskt. Ett exempel kan vara när en människa behöver mod och fysisk och psykisk styrka i en situation. Hon kan då vädja till kosmos om detta, och kan säkert i förekommande fall finna det hon söker. Men lättare och effektivare är om hon redan sedan tidigare har god andlig kontakt med en gudom som representerar just dessa aspekter av Den ursprungliga gudinnan. Kanske har hon en statyett hemma, med leopardens käkar och klor och en muskulös människas kropp. Eller något helt annat! Men det viktiga är att statyetten fungerar som en nyckel; hennes intention att få del av gestaltens egenskaper kan riktas på ett effektivt sätt, vilket öppnar upp, röjer vägen, för ett kraftfullt resultat. Hon kommer att känna att hon har de önskade egenskaperna - och när hon känner det har hon dem också. Vad människan än önskar av egenskaper, förmågor och materiella ting kan en gudom - till exempel Cerridwen - skapas i syfte att rikta intentionen, och genom historien har därför nästan oändligt många gudomar sett dagens ljus. Människan har många önskningar och god fantasi när det gäller att försöka få del av universums outsinliga resurser!

Men återigen: Ingen måste vända sig till gudomar för att på något sätt bli "godkänd" som följare! Witchcraft/Wicca är ett fritt och tillåtande system där utövandet uppvisar samma mångfald som antalet utövare. Botanisera i lugn och ro bland gudomarna - om du inte känner emotionellt för någon av dem just nu, så kanske du kommer att göra det. Eller inte, tills någon av dem eventuellt söker upp dig och hjälper dig på vägen!